Idrottare formas i en kultur där vinnarskalle, disciplin och en orubblig vilja att aldrig ge upp står i centrum. Det är egenskaper som hyllas, bygger karriärer och skapar framgång. Men när dessa drivkrafter möter ett beroende – särskilt spelberoende – kan de istället bli en farlig kombination.

Forskning inom idrottspsykologi och beroendebeteende visar att elitidrottare ofta har personlighetsdrag som kan öka sårbarheten för beroenden. Hög tävlingsinstinkt, impulsivitet, starkt belöningsdriv och en identitet starkt kopplad till prestation gör att gränsen mellan sund drivkraft och destruktivt beteende ibland suddas ut. Spel om pengar aktiverar samma belöningssystem i hjärnan som tävling – vilket gör att övergången från prestation till beroende kan ske nästan omärkligt.

Den klassiska “aldrig ge upp”-mentaliteten blir här en dubbel risk. Inom idrott är uthållighet avgörande – men i spelberoende innebär det ofta att individen fortsätter jaga förluster. Idrottaren är van att vända matcher, kämpa sig tillbaka och vinna i slutändan. Men i spelvärlden fungerar inte den logiken. För en person i beroende finns ingen slutlig revansch. Att inte ge upp blir istället det som fördjupar problemet.

En annan central faktor är normen att inte visa svaghet. Många idrottare lär sig tidigt att kontrollera känslor, att inte klaga och att lösa problem internt. Att visa sårbarhet kan upplevas som ett hot mot både lagets förtroende och den egna identiteten. Forskning visar att denna tystnadskultur ökar risken för att psykisk ohälsa och beroendeproblematik förblir oupptäckt – ibland tills konsekvenserna blivit allvarliga.

Samtidigt har beroendebilden inom idrotten förändrats över tid. Tidigare var alkohol det vanligaste problemet. I många idrottsmiljöer var alkoholkonsumtion en accepterad – ibland till och med uppmuntrad – del av kulturen. Idag ser det annorlunda ut. Elitidrotten är mer professionaliserad, kontrakt innehåller ofta restriktioner kring alkohol, och idrottare lever under ständig granskning från media, sponsorer och publik.

Men beroendet har inte försvunnit – det har bytt form.

Idag ser vi i högre grad spelberoende, pornografi och andra digitala beroenden. Dessa är betydligt lättare att dölja. De kräver ingen social kontext, lämnar inga tydliga yttre spår och kan utövas i ensamhet – ofta på hotellrum under resor eller i hemmet mellan träningar. Utåt sett kan idrottaren prestera på topp, samtidigt som ett destruktivt beteende pågår i det tysta.

Detta gör problematiken ännu svårare att upptäcka. Tränare, lagkamrater och omgivning ser inte alltid signalerna. Och individen själv fortsätter ofta att prestera – vilket ytterligare förstärker illusionen av kontroll.

Konsekvenserna kan dock bli allvarliga. Ekonomiska problem, psykisk ohälsa, försämrade prestationer och i värsta fall en förstörd karriär. För en idrottare, vars identitet ofta är starkt knuten till prestation, kan fallet bli extra hårt.

Därför blir det avgörande att förändra synen på styrka inom idrotten. Att våga prata om svårigheter, att söka hjälp i tid och att bryta tystnaden är inte ett tecken på svaghet – det är en förutsättning för långsiktig hållbarhet, både som idrottare och som människa.

Den verkliga vinsten ligger inte i att jaga nästa seger till varje pris. Den ligger i att skapa balans, att ta hand om sitt mående och att förstå när det är dags att släppa taget. För i kampen mot ett beroende finns det bara ett sätt att vinna – och det är att sluta spela.

Stay safe!

Team NoGame

Källor

Prevalence and predictors of problem gambling among elite Swedish footballers

Gambling Habits and Attitudes among Athlete and Non-Athletes

Gherghel et al. (2025), A Systematic Review of Gambling Amongst Elite Athletes 

Gambling at Work: A Qualitative Study of Swedish Elite Athletes, Coaches and Managers

Winters, K.C. & Derevensky, J.L., A Review of Sports Wagering 

Problem Gambling Among Professional Football Players