Intervju med Tobias – Spelfri spelberoende
I NoGames intervjuserie möter vi människor som levt med spelberoende och som idag delar sina erfarenheter för att hjälpa andra. Denna gång möter vi Tobias, 53 år, advokat med en lång och framgångsrik karriär. Utåt sett var Tobias tryggheten själv – en respekterad jurist, noggrann, strukturerad och med ett imponerande CV. Men bakom fasaden dolde sig ett dubbelliv där spelandet successivt tog allt större plats.
Advokaten som förlorade kontrollen
Det som från början var ett sätt att koppla av blev med tiden något som styrde hans tankar, prioriteringar och känslor. Tobias fortsatte leverera på arbetet, men inombords växte stressen och dubbelheten. Som grund till intervjun använder vi GA:s (Anonyma Spelare) 20 frågor.
Har du någonsin försummat jobbet eller skolan på grund av spel?
Ja, det har jag, även om det inte syntes tydligt utåt. Jag fortsatte leverera i mitt arbete, men mentalt var jag ofta någon annanstans. Jag kunde sitta i möten och tänka på spel, odds eller pengar jag förlorat. Det gjorde att jag tappade fokus och behövde arbeta längre för att kompensera. Jag började också sitta uppe sent och spela, vilket gjorde mig trött och mindre skarp. På sikt märkte jag att min effektivitet sjönk trots att jag försökte hålla uppe fasaden.
Har du någonsin försummat jobbet eller skolan på grund av spel?
Ja, även om det inte syntes tydligt utåt så började spelandet påverka mitt arbete mer än jag ville erkänna. Jag satt ofta på kontoret och försökte läsa handlingar, men tankarna drogs hela tiden till spel jag hade igång eller pengar jag förlorat. Det gjorde att jag behövde läsa samma text flera gånger och arbetet tog längre tid. Jag började också sitta uppe sent och spela, vilket gjorde att jag kom till jobbet trött och mentalt seg. Jag försökte kompensera genom att arbeta fler timmar, men det skapade bara mer stress. Jag var där fysiskt, men mentalt började jag försummade arbetet mer och mer.
Har spelandet någonsin gjort ditt familjeliv olyckligt?
Ja, spelandet skapade en distans i relationerna runt mig. Jag var ofta hemma, men mentalt upptagen av telefonen och spelet. Jag kunde sitta vid middagen och samtidigt följa matcher eller casinospel. Det gjorde att jag blev frånvarande och mindre engagerad i samtal. Min partner märkte att jag drog mig undan och blev mer lättirriterad när jag blev avbruten. Jag började också skydda min tid mer och hitta ursäkter för att vara ensam. Det skapade en otrygghet i relationen och gjorde att stämningen hemma förändrades.
Har spelandet påverkat ditt rykte eller anseende?
Ja, framför allt i min egen självbild. Som advokat lever man mycket på förtroende och stabilitet. Jag började känna att jag levde ett dubbelliv där jag utåt var kontrollerad men privat tappade kontrollen. Jag började skjuta upp betalningar och flytta pengar för att täcka förluster. Det skapade en oro att någon skulle upptäcka vad som pågick. Även om ingen visste, kände jag mig oärlig och mindre trovärdig. Den känslan följde med mig i vardagen och påverkade hur jag såg på mig själv.
Har du någonsin känt samvetskval efter att du spelat?
Ja, nästan varje gång. Under tiden jag spelade kände jag ett fokus och en tillfällig lättnad. Men så fort jag slutade kom ångesten tillbaka. Jag började tänka på pengarna, tiden och lögnerna. Jag lovade mig själv att det var sista gången, men det höll sällan. Skammen blev tung och svår att bära. Ibland spelade jag igen bara för att slippa känslan. Det blev en ond cirkel där samvetskvalen blev en del av beroendet.
Spelade du någonsin för att skaffa pengar till skulder eller för att på annat sätt lösa ekonomiska svårigheter?
Ja, det förändrades över tid. Från början spelade jag för spänning, men när förlusterna ökade började jag spela för att vinna tillbaka pengar. Jag intalade mig att en större vinst skulle lösa allt. Det gjorde att jag tog större risker och höjde insatserna. Jag spelade med pengar som egentligen behövdes till annat. När jag förlorade blev pressen ännu större. Till slut spelade jag inte för nöje utan för att försöka rädda situationen.
Påverkades din effektivitet eller dina ambitioner negativt av spelandet?
Ja, min drivkraft förändrades. Tidigare arbetade jag för utveckling och resultat, men nu började jobbet bli ett sätt att täcka förluster. Jag arbetade mer men med fel fokus. Jag blev tröttare och tappade energi. Det som tidigare motiverade mig kändes mindre viktigt. Spelandet tog mental kraft och jag levde mer i kortsiktiga lösningar. Det påverkade min ambition och min syn på framtiden.
Efter en förlust, kände du att du så fort som möjligt måste återvända för att vinna tillbaka dina förluster?
Ja, nästan alltid. En förlust skapade en stark stress och jag ville bli av med den direkt. Jag kunde inte släppa tanken på att vinna tillbaka pengarna. Jag satte in nya pengar och höjde insatserna. Besluten blev impulsiva och jag tog större risker. Istället för att sluta spelade jag mer. Det slutade ofta med ännu större förluster.
Hade du efter att du vunnit en längtan att återvända och vinna mer?
Ja, vinster var nästan ännu farligare. När jag vann kände jag en eufori och en känsla av kontroll. Jag började tro att jag hade förstått spelet. Istället för att ta vinsten ville jag fortsätta. Jag höjde insatserna och spelade vidare. Ofta slutade det med att jag förlorade allt igen. Vinsterna gjorde att jag fastnade ännu mer.
Spelade du ofta till sista kronan?
Ja, jag satte gränser som jag sedan flyttade. När jag närmade mig slutet tänkte jag att det ändå inte spelade någon roll. Jag fortsatte spela. Det hände att jag stod utan pengar till vardagliga utgifter. Det var ologiskt med tanke på min inkomst, men beroendet tog över. Jag prioriterade spelandet före allt annat. Jag tappade kontrollen över ekonomin.
Lånade du någonsin för att finansiera ditt spelande?
Ja, först små summor som jag tänkte betala tillbaka snabbt. Sedan blev summorna större. Jag intalade mig att det bara var tillfälligt. Jag spelade för att vinna tillbaka pengarna. Det blev en spiral där jag lånade för att spela och spelade för att betala lån. Jag tappade överblicken över skulderna. Stressen ökade hela tiden.
Har du känt motvilja att använda “spelpengar” till normala utgifter?
Ja, pengar jag mentalt reserverat för spel kändes låsta. Jag kunde hellre spela än använda dem till räkningar eller mat. Jag visste att det var irrationellt, men känslan var stark. Spelandet prioriterades alltid. Normala utgifter kändes nästan fel. Det visar hur förvridet tänkandet blev. Spelet styrde mina beslut.
Har du någonsin sålt någonting för att finansiera spelandet?
Ja, jag började sälja saker jag egentligen behövde. Jag tänkte att jag skulle köpa tillbaka dem senare. Det blev sällan så. Jag rationaliserade det som tillfälligt. Men det var ett tydligt tecken på hur långt det gått. Jag offrade saker i vardagen för att kunna spela. Beroendet hade tagit över logiken.
Gjorde spelandet dig obekymrad om din och din familjs välmående?
Ja, i stunden försvann allt annat. När jag spelade tänkte jag inte på konsekvenser. Jag fokuserade bara på spelet. Efteråt kom skulden och oron. Men då var besluten redan tagna. Jag prioriterade spelandet framför trygghet. Det gjorde att jag blev mer självisk än jag ville erkänna.
Spelade du någonsin längre än planerat?
Ja, nästan alltid. Jag satte tidsgränser men bröt dem direkt. Tiden försvann när jag spelade. Jag kunde sitta hela kvällar utan att märka det. Jag sa att jag skulle sluta efter en stund. Det blev aldrig så. Jag tappade uppfattningen om tid helt. Spelandet tog över kvällen.
Har du någonsin spelat för att fly från oro eller problem?
Ja, det var en stor del av mitt spelande. När jag kände stress eller press ville jag koppla bort allt. Spelandet gav en tillfällig paus. Jag slapp tänka på arbete och ansvar. Men problemen försvann inte. De blev större efteråt. Jag använde spelet som flykt.
Har du någonsin begått eller funderat på att begå brott för att finansiera spelandet?
Jag begick inget brott, men tankarna fanns där. Jag började tänka i desperata banor. Det skrämde mig hur långt jag kommit. Jag insåg att jag tappat kontrollen. Den insikten var tung. Det blev en väckarklocka.
Har spelandet orsakat sömnproblem?
Ja, jag sov dåligt under lång tid. Jag satt ofta uppe sent och spelade. När jag väl slutade låg jag och tänkte på förluster. Jag vaknade med ångest. Det gjorde mig trött på dagarna. Stressen ökade ytterligare. Sömnproblemen blev en del av vardagen.
Fick gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja spela?
Ja, starka känslor triggade spel. När något gick dåligt ville jag fly. Spelandet blev en ventil. Jag använde det för att hantera frustration. Det blev ett automatiskt beteende. Istället för att lösa problemen spelade jag. Det förvärrade allt.
Hade du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars spel?
Ja, även positiva händelser ledde till spel. Jag ville förstärka känslan. Jag firade vinster i livet med spel. Det slutade ofta i förlust. Det blev ett destruktivt mönster. Både motgångar och framgångar ledde till spel.
Har spelandet någonsin fått dig att överväga självmord?
Ja, i de mörkaste stunderna. När skulderna växte och skammen blev stor. Jag kände hopplöshet. Jag såg ingen väg ut. Tankarna kom när allt kändes som värst. Det var då jag insåg att jag behövde hjälp. Det blev en vändpunkt.
Tobias berättelse visar hur spelberoende kan växa fram även hos personer med hög kontroll, stark disciplin och ett till synes stabilt liv. Bakom prestation och ansvar kan ett beroende utvecklas i det tysta, där skam och dubbelhet gör det svårt att be om hjälp. För Tobias blev vändpunkten när han inte längre orkade bära allt själv och vågade vara ärlig mot sin omgivning.
Idag lever han ett spelfritt liv och beskriver att han återfått något som han inte haft på länge – inre lugn. Han är fortfarande verksam som advokat, men med en helt annan balans i livet. Tobias hoppas att hans berättelse kan ge igenkänning och mod till andra som befinner sig i samma situation, och visa att det finns en väg ut, även när det känns som mörkast.
”Spelandet blev min paus. Problemet var bara att pausen aldrig gav vila.”
/ Jonas, Spelfri spelare
Spelberonde-TV
- Kontakta oss redan idag!
- +46 10 555 88 97