Översikt
- Skam är vanligt vid spelproblem
- Skam kan uppleva spel som tillfällig lättnad
- Skam leder ofta till hemlighållande
- Rädsla för att bli dömd försvårar hjälp
- Att bryta skam är ofta ett första steg mot förändring
Fördjupning
Skam skiljer sig från skuld genom att den inte handlar om vad man har gjort, utan om vem man upplever sig vara. Vid spelproblem riktas skammen ofta inåt: tankar om att vara svag, misslyckad eller oansvarig kan ta över. Dessa föreställningar kan bli så starka att de påverkar hela självbilden.
När skam tar plats blir det vanligt att dölja spelandet, både för andra och för sig själv. Hemligheter, undvikande och bortförklaringar blir strategier för att skydda sig från att bli avslöjad. Samtidigt isolerar detta individen och gör det svårare att få stöd, vilket i sin tur kan öka behovet av spel som flykt eller lindring.
Skam kan också göra att hjälp upplevs som hotfull. Tanken på att berätta, förklara eller bli förstådd kan väcka rädsla för att bli dömd. Många väntar därför länge innan de söker stöd, trots att lidandet redan är stort.
Att arbeta med skam handlar inte om att pressa fram bekännelser eller ansvar, utan om att skapa trygghet. När skam möts med förståelse istället för kritik kan den gradvis minska i styrka. För många är detta avgörande för att våga ta steg mot förändring.
Skam vid spelproblem
Skam uppstår ofta när spelandet inte längre stämmer överens med egna värderingar eller den bild man har av sig själv. Ju större glappet blir, desto starkare kan skammen växa – särskilt när konsekvenser påverkar relationer, ekonomi eller förtroende.
Att bryta skam
Att minska skam handlar om att sätta ord på det som varit tyst. Genom att förstå skammens funktion och dela den i trygga sammanhang kan dess grepp långsamt lossna, vilket ofta är en viktig del i förändring.
”Skillnaden blev tydlig först i efterhand: skulden gällde det jag gjort, skammen gällde den jag inte vågade visa att jag var.”
/ Johanna, Spelfri spelare