Frågan om hur många som påverkas runt en person med spelproblem har länge besvarats med en ganska känd siffra. I många rapporter och policyunderlag har man sagt att ungefär sex andra personer påverkas för varje person med problemspelande. Det har blivit ett slags standardmått för att beskriva hur stor den indirekta skadan är i samhället.

Men när man tittar närmare på hur olika studier faktiskt räknat så blir bilden mer komplicerad än så.

I de tidiga studierna bakom den här siffran har man oftast utgått från enkla genomsnitt. Antingen har personer med spelproblem själva fått uppskatta hur många de påverkar, eller så har anhöriga fått beskriva hur många som påverkar dem. Sedan har man tagit ett snitt per spelare och räknat upp det till hela befolkningen.

Det som är avgörande här är att man i praktiken räknar relationer. En person kan till exempel påverka en partner, två barn och en förälder. Det blir fyra relationer. Men när man sedan går upp på samhällsnivå uppstår ett problem. Samma anhöriga kan också påverkas av fler än en spelare, och samma personer kan återkomma i flera olika relationer i olika studier. Då riskerar man att räkna vissa personer mer än en gång.

Senare befolkningsstudier har istället försökt mäta hur många som faktiskt blivit påverkade, alltså unika individer. Där landar man oftare på att ungefär sex till sju procent av vuxna säger att de under ett år blivit negativt påverkade av någon annans spelande. Det är ett annat sätt att mäta som inte utgår från relationer utan från personer i befolkningen.

Problemet är att de här två sätten att räkna inte går att jämföra rakt av. Det ena mäter relationer från spelaren utåt, det andra mäter hur många personer som själva rapporterar att de blivit drabbade. När man försöker kombinera dem uppstår en obalans i siffrorna.

Den nya studien som texten bygger på försöker lösa just det här genom att räkna på spelproblem som ett nätverk istället för enskilda kedjor. Man tar hänsyn till att skador klumpar ihop sig i vissa sociala grupper, ofta i familjer och nära relationer, och att samma person kan påverkas av flera olika spelare samtidigt.

När man justerar för det här överlappet och tvingar ihop alla datakällor i samma räknesystem så förändras bilden något. I stället för den ofta citerade siffran på ungefär sex personer per spelare hamnar den mer konsekventa uppskattningen på runt 4,7 personer som faktiskt påverkas runt en person med problemspelande.

Det viktiga är inte att påverkan är mindre än man tidigare trott, utan hur den är fördelad. Tidigare forskning har haft rätt i att många runt en spelberoende påverkas, men när man räknar relationer som om de vore unika personer blir totalsumman lite för hög.

Samtidigt visar både tidigare och nyare studier samma sak i grunden. Det är inte bara de med mest allvarliga problem som står för påverkan. Eftersom låg och medelriskspelare är så många står de också för en stor del av den totala påverkan i samhället.

Det gör att frågan om hur många som drabbas runt en person med spelproblem inte riktigt går att besvara med en enda siffra som är absolut. Det handlar mer om hur skador sprids i sociala nätverk, där samma personer ofta både påverkas och påverkar i olika riktningar.

Stay Safe!

Team NoGame