När idrott möter spel: en dold riskzon för unga
En ny studie publicerad i april 2026 visar något som tidigare påvisats i studier och forskning: spel om pengar är inte ett marginalfenomen bland unga idrottare. Det är vanligt, normaliserat och i vissa fall riskfyllt. Studien “Gambling behavior among adolescent and young recreational athletes” av Ana Estévez och kollegor undersöker hur spelbeteenden ser ut bland unga och unga vuxna idrottare, och resultaten är tydliga.
Bland de 244 deltagarna i åldern 15 till 35 år uppgav 73 procent att de någon gång spelat om pengar. Det som verkligen sticker ut är att 16,3 procent redan befinner sig i en riskzon eller uppvisar problematiskt spelande. Det innebär att ungefär var sjätte ung idrottare i studien har ett spelbeteende som kan få konsekvenser för både mående, ekonomi och prestation.
En central del av resultaten handlar om könsskillnader. Män spelar mer än kvinnor, men det stannar inte där. De spelar oftare strategiska spel som betting och kortspel, de spelar mer online, och de uppvisar både högre grad av spelproblem och starkare drivkrafter bakom sitt spelande. Det tyder på att spel inte bara är ett beteende utan också fyller olika funktioner. För många män i studien kopplas spelandet till prestation, kontroll och ekonomiska motiv, vilket ligger nära idrottens egen logik.
Studien visar också att alla spelformer inte innebär samma risk. Online-spel, sportbetting och kortspel är tydligt kopplade till högre spelproblematik. Det gemensamma är att de innehåller en upplevd skicklighetskomponent. Spelaren upplever att den kan påverka utfallet, vilket skapar en illusion av kontroll. Tillsammans med snabb återkoppling och hög tillgänglighet blir det en kraftfull förstärkning av beteendet.
Ett av de mest intressanta och samtidigt mest oroande fynden är kopplingen mellan att spela på sin egen sport och ökad spelproblematik. När idrott och spel flyter ihop förändras förutsättningarna. Resultat handlar inte längre bara om prestation utan också om pengar. Förlust och vinst får fler lager, och pressen kan öka på ett sätt som inte alltid syns utåt. Studien visar att detta beteende hänger ihop med flera olika motiv samtidigt, som spänning, social tillhörighet, flykt från negativa känslor och ekonomiska drivkrafter. Det gör beteendet mer komplext och svårare att bryta.
Det här pekar på något viktigt för alla som arbetar med unga, idrott eller behandling. Idrottsmiljöer är inte skyddade från spelproblem. I vissa fall kan de snarare förstärka dem. Tävlingsfokus, risktagande, gruppnormer och exponering för betting genom reklam och sponsring skapar en kontext där spel lätt blir en naturlig förlängning av idrotten.
Konsekvensen är att prevention inte räcker på individnivå. Det behövs insatser i själva miljön. Utbildning inom föreningar, tidig identifiering av riskbeteenden, tydliga riktlinjer kring betting och samtal om varför man spelar är avgörande delar. Att bara fokusera på beteendet utan att förstå drivkrafterna riskerar att missa kärnan.
En viktig förskjutning som studien bidrar till är att flytta fokus från moral till mekanism. Det handlar inte om bristande disciplin utan om hur tillgänglighet, psykologiska drivkrafter och social kontext samverkar. När dessa faktorer sammanfaller ökar risken, särskilt hos unga människor som befinner sig i en utvecklingsfas.
Det kanske mest centrala att ta med sig är att spelproblem sällan uppstår i ett vakuum. De formas i miljöer där beteendet blir begripligt, förstärkt och ibland till och med uppmuntrat. För unga idrottare innebär det att samma egenskaper som driver prestation och utveckling också kan öka sårbarheten för spel.
Det är där arbetet behöver börja, inte när problemen redan blivit tydliga, utan där beteendet tar form.
Stay Safe!
Team NoGame
